nettansegenlilla

Nu har jag precis följt Malin en bit på vägen och därmed gått kvällsrundan med Steffen. Vi har kollat på film, I taket lyser stjärnorn, den handlar om en ung tjej vars mamma dör i canser. Det är en sann berättelse och den var såklart jätte sorglig och fin och vi fällde en del tårar. Filmen blev ju inte mindre sorglig heller när jag kunde relatera den till min egen ungdom på flera sätt och vis. Precis som tjejen i filmen var jag också 14 år när min pappa gick bort i cancer och jag känner såväl igen rädslan av att se någon kämpa framför ens ögon, se någon försvinna framför ens ögon. Oviljan att inse hur det kommer sluta. En liten bit av mitt privatliv..
Nu ska jag se Bigbrother, jag är själv inatt. Alex jobbar i Linköping och ska sova där. Jag ska alltså sova första natten helt själv i lägenheten. Snyft :( Det är kasnke inte det roligaste jag vet.. Knäppt hur man kan sakna någon så mycket bara efter en dag. Eller dag och kväll och natt och dag egentligen. Fast det är inte så konstigt iofs. jag saknar honom när han bara är borta under dagen med hehe :) Kärleken den kärleken :)
Sov gott, gott folk!