nettansegenlilla

Klockan ringde, jag låg och drog mig i fem minuter, eftersom jag ändå hade gott om tid. Steg upp, tvättade ansiktet, kokade gröt, fixade håret, borstade tänderna, klädde på mig och begav mig sedan iväg. Gick till skolan idag. Efter ett tag kollade jag på mobilen för att se vad klockan var. Hade då ett missat samtal från mamma och trodde självklart att hon ringt bara några minuter tidigare och jag ringde upp. Mamma svarade och sa att hon ringt innan när hon tänkte att jag kunde prata påväg till skolan.
"Okej", sa jag. (Och tänkte att vi kan väl fortfarande prata och hade inte en tanke på att hon kanske ringt en hel timme tidigare).
"Var är du nånstans då, eftersom du kan prata?", undrade mamma.
"Påväg till skolan såklart, jag sa ju att jag skulle gå idag", svarade jag nästan irriterad över mammas usla minne.
"Ja men börjar inte du kl 8?".
"Jo", svarade jag.
"Jeanette, klockan är kvart i 9!".
Oh my god tänkte jag. Hela morgonen spelades upp i mitt huvud. Hur jag lugnt och stilla gjort mig i ordning och kollat minst tjugo gånger på klockan utan att reagera över att jag faktiskt var en hel timme sen. Jag förstår inte hur man lyckas!! Jag hade alltså ställt klockan på 7.30 igår kväll istället för 6.30, men varit helt övertygad om att jag ställt klockan på 6.30 och därför inte sett mitt misstag. Jag fick panik, vad skulle de andra lärarna säga? Så oansvarigt! Tänk om jag varit lärare på riktigt och mina stackars elever satt där i klassrummet helt själva, undrandes vart jag var nånstans. Nej sånt här får man bara inte göra! Jag blev rädd att de andra lärarna skulle ha tappat allt förtroende för mig nu.
Men allt var lugnt. Jag välkomnades och de sa att det kan hända vem som hellst. Ja det har de rätt i, men vad retfullt att det hände just mig!