nettansegenlilla

I helgen var det åter dags för den årliga kräftskivan med pappas gamla polare. Det är verkligen en annan jargong med dem, snapps varannan minut och sen ropas det ut orumsrena lite halvtorra skämt under hela kvällen. Man skrattar så man får ont i magen och full blir man också ;) Även om jag spädde ut mina snaps med sprite, vilket väkte ramaskri såklart "vad gör du med spriten tös?". Anders som vi var oss hade inte orkat göra ett häfte med snapsvisor, däremot hade han köpt en skiva med snapsvisor, så varje gång det var dags att skåla fick han springa och leta efter kontrollen sen bläddra fram till rätt lås. "Testa tryck på paus", sa jag. När sången var slut, "satan nu glömde jag ju pausa!".
Jag försöker febrilt komma på några av skämten som drogs men har man guldfiskminne så har man.. Kommer bara ihåg två. De visar dock inte på hur orumsrena skämten oftast var. Ibland vände det sig nästan i magen. Måste ju dock skriva ner dem jag minns så ni får en hum om nivån som utspelade sig.
Första..
En blond din skulle ut och pimpla och när hon kom till ett ställe på isen och började borra hördes en röst, "det finns ingen fisk under isen" blondinen gick vidare till ett annat ställe och när hon började borra hördes rösten igen, "det finns ingen fisk under isen". "Vem är du som talar till mig, är du gud eller", undrade blondinen nu. "Nej jag är ishallens vaktmästare, sluta borra sönder isrinken!"
Andra..
En blondin frågade en annan blondin, vad är det längst till månen eller Borås. Den andra svarade, "Men hallå, ser du Borås eller?" (Här sa KG dock fel, han sa att blondinen svarade "men hallå ser du Månen eller" och skämtet tappade sin poäng).
Ska fundera och se om jag kommer på fler..
Den här festen har en väldigt stor betydelse för mig, ja för alla vi som är där såklart. Det var nämligen min pappa som introducerade den här traditionen med kräftskiva när han levde. Då brukade den äga rum vid vårt sommarställe. Efter att han gick bort för tio år sen har hans kompisar, jag och min lillebror, min faster och hennes familj och farfar fortsatt att träffas och ha den här kräftskivan för att hylla hans minne. Nu förtiden är den även i farmors ära eftersom hon också gått bort. Det pratas mycket minnen men på en lite skämtsam nivå för meningen är ju inte att vis ka sitta och vara ledsna och sörga (även om man ibland kan bli lite tårögd men det är väl inte så konstigt). På det här viset kan jag och min lillebro på något sett ser vår pappa i hans kompisar om ni förstår hur jag menar. Och de kan se honom i oss, hans barn. Särskilt Robert, de är två kopior av varandra, b¨åde till utseende och sätt.
Här kommer lite bilder från festen.





 Snaps?

 Mer snaps?



Nu är det dags för mig att gå en runda med Steffen sen måla vitrinskåpet, förhoppningsvis en sista gånga :)

puss hej