nettansegenlilla

I helgen har jag tagit ett stort steg. Det hela började med att gymmet var stängt och eftersom Alex dagen innan hade varit och köpt sig ett par löparskor tänkte jag att trots mina dåliga knän kanske de skulle kunna funka att springa, om jag abra hade ett par ordentliga skor. Så Alex följde med mig intersport och de tog verkligen det här på allvar. En timme senare, efter att ha sprungit på löpband och blivit filmad med alla möjliga skor, kom jag ut med en påse i handen. Men man kan inte kalla löpning för en billig sport. Skorna var minsann inte gratis, dessutom måste de ju bytas efter 1-2 år. Då är mitt gymkort billigare.. :) Nu hoppas jag att skorna ska vara bra och att jag itne kommer tröttna på att springa efter ett par veckor som sist. Fast då ahde jag ju iofs inget val eftersom jag fått så ont i knät att jag verken kunde köra bil eller gå.

Igår  jobbade jag på ett nytt ställe. Jag gick introduktion hos två killar (eller män) med mer eller mindre autism. Det var en otroligt givande dag och jag var helt upprymd efteråt. Att man kan få ut så otroligt mycket av två människor med dessa problem. Jag var där för att hjälpa dem, men det var jag som mådde så bra efteråt. Det är precis samma sak som med barn. Den ena var otroligt fäst vid mig hela dagen och när jag skulle gå kramade han mig och sa att han tyckte om mig, kan man bli mer rörd? Även personalen verkade gilla mig och ville väldigt gärna att jag skulle ringa bemanningen om att få komma dit igen och gå brevid så jag kan vara med på morgonrutinerna så att jag sedan kan börja som timanställd där. Hur jag riktigt ska hinna med allt jag har för mig vet jag inte. Det enda jag vet är att jag gärna vill dit igen.

Alex nya skor och strumpor.

Mina nya skor.

I lördags lagade vi helt galet god mat. Köpte färsk lax som vi ugnsbakade med tomat och pesto. Till det hade vi smörslungad potatis med sidfläck, haricotvertes, citron och dill. En creme fraich med paprika och chili till.