nettansegenlilla

Snart är det jul. Jag minns den  här tiden för ett år sen. Jag hade lite börjat ge upp hoppet om att bli gravid och börjat inse att det skulle ta ett tag. Kanske lite dramatiskt med tanke på att vi bara hade försökt sen sommaren. Men ni som själva varit där vet hur stark längtan blir när man väl bestämt sig och det är bara ett futtigt dygn i månaden det kan hända något så när mensen väl kommer inser man att det är flera veckor till nästa försökstillfälle och sen hoppas man och hoppas man ett par veckor till innan man ens kan få svar. Under den tiden inbillar man sig alla möjliga gravidsymptom och man känner sig så dum och besviken när det visar negativt på stickan igen. Det är både jobbigt, påfrestande, spännande och roligt på samma gång.

Men iaf, vid jul förra året hade jag börjat försöka sluta tänka och hoppas på det så mycket. Då, utan att jag till en början riktigt märkte det hade jag börjat må annorlunda. Mensen drog ut på tiden och det började spänna mer och mer i brösten. Kunde det vaara så.... Nej såklart inte, ville ju nte bli besviken igen. "Jag ska inte köpa något test!" tänkte jag för mig själv. Det skulle bara vara slöseri med pengar.

Nyårsafton närmade sig, jag handlade vin och grejer. Men dagen innan kände jag mig fortfarande väldigt konstig och mensen hade fortfarande inte kommit. Jag insåg att jag inte kunde dricka allt jag köpt med gott samvete utan att ens ha kollat först... Så jag köpte ett test och det visade starkt positivt på bara några sekunder. Kunde det stämma? (Hade fått falska positiva streck ett par gånger redan). Jag berättade för Alex men han vågade inte heller tro på det. Jag köpte några test till och kollade på nyårsafton, de var lika tvärsäkra dom. Clearblue digital visade t.o.m 3+ vilket betydde att jag minst var 5 vckor gravid.  Ett glädjerus började sakta sprida sig och jag avstog helt från vin och champagne den nyårsaftonen. 

Men inte förrän vi sett det lilla underverket på ultraljudet flera veckor senare vågade vi tro på det fullt ut och bli riktigt glada! (Fast med tanke på all illamående och andra krämpor tvivlade vi inte länge på att jag var gravid...)

 

Nu är det bara några dagar kvar till vi ska få fira vår första jul med det lilla miraklet. Han är en riktgit glad och social liten filur, men också bestämt och nyfiken som sin mamma. Han styr oss med järnhand, vill han att vi går och inte sitter så gör vi det, vill han ha mat så får han det, vill han ha ny blöja så får han det, vill han sova så får han det, vill han vara vaken mitt i natten så får han det, vill han att vi leker eller gosar med honom så gör vi det. Och jag lovar, det finns INGET jag hellre skulle ha velat gjort i hela världen än att tillgodose den lilla krabatens önskemål! :)

 

Lite sentimental såhär på morgonkvisten. Njuter av ensamheten och lugnet. Men nu vill jag faktiskt att resten av min familj vaknar! Kanske ska sätta på lite julmusik....mohaha :)