nettansegenlilla

Dags att summera året, sitter och försöker komma på ett bra ord som rättvist kan beskriva det men det är inte lätt. Har funderat på spännande, häftigt, lärorikt, eller klycshiga ord som fantastiskt och underbart. Eller vad sig som roligt? Nåväl får fundera ett tag till så sammanfattar jag så länge årets stora händelser som i korthet kan benämnas: Gravid, lärare, förlossning och mamma.

 

Året började med illamående och det var inte pga en vild nyårsfest som annars brukar vara orsaken :P Nej nyårafton var spiknykter och anledningen till illamåendet var istället det positiva strecket på stickan.

Bara några dagar in i januari började jag mitt första jobb som LÄRARE på riktigt. Det var skitkul! Även om den 40 minuter långa pendelstreckan till Fliserydsskola ofta var en pärs pga det hemska illamåendet och den enorma tröttheten.

I slutet av januari tog jag min lärarexamen efter 3,5 års studier.

Under våren renoverade vi badrummet. Magen växte och jag följde min graviditet med hjälp av olika appar och de stora hållpunkterna var ultraljuden. Det första, där man äntligen fick se det lilla livet var absolut häftigast och tårarna ville inte sluta rinna. På det andra fick vi veta att det var en liten pojke som växte i magen. 

Sen började jakten på namn och mammakläder.

I juni väntade min första skolavslutning som lärare. Det var hur häftigt och fint som hellst. Kunde aldrig ana att jag skulle sätta såna avtryck i både elever, kolleger och föräldrars liv, eller att dem kunde sätta såna avtryck i mig.

Nu hade jag äntligen ett långt sommarlov framför mig igen. Ett sommarlov där jag besökte sweden rock, Böda- och Rååcamping och Östersjöfestivalen GRAVID! 

Det var superfint väder nästan hela sommaren och den var bra på alla sätt och vis, men det går ändå inte att komma ifrån att den var mest en lång väntan. Jag försökte tackla min längtan genom att förbereda så mycket som möjligt innan bebis kom. Vi renoverade barnrummet, målade vaggan, packade bb-väskan och läste på om förlossning.

Jag svullnade upp något enormt mot slutet och det visade sig att jag fått den farliga sortens havandeskapsförgiftning. Så den 14 augusti (Alex nästviktigaste datum denna sommaren) efter att Alex utfört sitt första triathlon åkte vi in till förlossningen för att ta prover. Vi blev kvar. Efter två dagar beslutade de äntligen att de skulle sätta igång mig och efter drygt 6 timmar var vår lilla älskade Devin född och nu började vårt nya liv som föräldrar!

Om vår- och sommarhalvåret var väldigt lååångt och gick långsamt så har det varit andra bullar på hösten. Den har gått rekord snabbt! Jag har funnit nya intressen och fått rutin på min mammalediga vardag, dessutom har jag lärt känna en massa nya vänner i.o.m mammagruppen vilket är jätte kul!  Hösten har alltså bestått av babycafe, amning, blöjbyten och FIKA. Men även väldigt mycket middagar och spelkvällar med våra underbara vänner!

 

Det bäst beskrivande ordet för året får nog bli HÄNDELSERIKT.

 

Idag ska jag fira in det nya året lugnt tillsammans med min familj (känns så häftigt att kunna säga så) och några goda vänner. Hoppas 2014 blir lika bra som 2013. Gott nytt år önskar jag er alla!!!

 

Snart är det jul. Jag minns den  här tiden för ett år sen. Jag hade lite börjat ge upp hoppet om att bli gravid och börjat inse att det skulle ta ett tag. Kanske lite dramatiskt med tanke på att vi bara hade försökt sen sommaren. Men ni som själva varit där vet hur stark längtan blir när man väl bestämt sig och det är bara ett futtigt dygn i månaden det kan hända något så när mensen väl kommer inser man att det är flera veckor till nästa försökstillfälle och sen hoppas man och hoppas man ett par veckor till innan man ens kan få svar. Under den tiden inbillar man sig alla möjliga gravidsymptom och man känner sig så dum och besviken när det visar negativt på stickan igen. Det är både jobbigt, påfrestande, spännande och roligt på samma gång.

Men iaf, vid jul förra året hade jag börjat försöka sluta tänka och hoppas på det så mycket. Då, utan att jag till en början riktigt märkte det hade jag börjat må annorlunda. Mensen drog ut på tiden och det började spänna mer och mer i brösten. Kunde det vaara så.... Nej såklart inte, ville ju nte bli besviken igen. "Jag ska inte köpa något test!" tänkte jag för mig själv. Det skulle bara vara slöseri med pengar.

Nyårsafton närmade sig, jag handlade vin och grejer. Men dagen innan kände jag mig fortfarande väldigt konstig och mensen hade fortfarande inte kommit. Jag insåg att jag inte kunde dricka allt jag köpt med gott samvete utan att ens ha kollat först... Så jag köpte ett test och det visade starkt positivt på bara några sekunder. Kunde det stämma? (Hade fått falska positiva streck ett par gånger redan). Jag berättade för Alex men han vågade inte heller tro på det. Jag köpte några test till och kollade på nyårsafton, de var lika tvärsäkra dom. Clearblue digital visade t.o.m 3+ vilket betydde att jag minst var 5 vckor gravid.  Ett glädjerus började sakta sprida sig och jag avstog helt från vin och champagne den nyårsaftonen. 

Men inte förrän vi sett det lilla underverket på ultraljudet flera veckor senare vågade vi tro på det fullt ut och bli riktigt glada! (Fast med tanke på all illamående och andra krämpor tvivlade vi inte länge på att jag var gravid...)

 

Nu är det bara några dagar kvar till vi ska få fira vår första jul med det lilla miraklet. Han är en riktgit glad och social liten filur, men också bestämt och nyfiken som sin mamma. Han styr oss med järnhand, vill han att vi går och inte sitter så gör vi det, vill han ha mat så får han det, vill han ha ny blöja så får han det, vill han sova så får han det, vill han vara vaken mitt i natten så får han det, vill han att vi leker eller gosar med honom så gör vi det. Och jag lovar, det finns INGET jag hellre skulle ha velat gjort i hela världen än att tillgodose den lilla krabatens önskemål! :)

 

Lite sentimental såhär på morgonkvisten. Njuter av ensamheten och lugnet. Men nu vill jag faktiskt att resten av min familj vaknar! Kanske ska sätta på lite julmusik....mohaha :)

Hej igen!

Jag blev inte riktigt klar med mitt inlägg innan känner jag så jag bloggar vidare lite nu.

Devin ligger ute i vagnen och sover, jag har precis ätit lunch (macka med kyckling, fikon, soltorkade tomater och sallad) och dricker nu kaffe och äter dumlekola och mozartkula. Jag och Alex julbakade nämligen igår. Testade då även på att göra glutenfria luccekatter. De blev skitbra! Weei, äntligen kan jag också äta luccekatter till jul :)

 

Det har varit en dramatisk förmiddag. Idag öppnade nämligen bokningen för vårterminens babysim och telefonerna på äventyrsbadet har varit fullkomligt överbelastade. Jag lyckades aldrig komma fram över huvudtage så efter jag varit på bvc körde jag dit istället och anmälde mig. Vi ska gå på måndagar klcokan 13.00, det ska bli skit kul!

 

Det gick bra på bvc, Devin hade ökat bra i vikt och vuxit hela 4 cm, han är nu 62cm lång och väger 6800gram. Jag måste även rätta mig själv, när jag skrev att vi skulle börja med smakportioner menade jag inte det, utan jag menade att han skulle börja smaka lite av vår mat bara. Vi ska alltså inte börja ersätta måltider med riktig mat och sluta amma. Det vänta vi lite till med :)

 

Idag är det den 16 december, det är inte bara Devins 4 månaders dag utan även min farfars födelsedag. Min farfar gick bort i somras och jag har sett det lite symboliskt att han gick bort och att Devin sen föddes på hans "datum". Den dagen, när Devin föddes sattes även pengar från farfars livförsäkring in på mitt konto och så heter Devin Gunnar efter farfar i andra namn. Devin har liksom ersatt farfar på något vis. Som prästen sa till mig när jag kom, där på begravningen med min jättegravida mage, när någon går bort tar någon annan vid och så har det lite varit.

 

Idag ska Alex sluta jobba lite tidigare och så ska vi åka och göra ett pass till Devin. Så coolt, hans första pass liksom! Vet inte om jag skrivit det men vi ska till Lanzarote i januari. Jag längtar jätte mycket! Hoppas vi får fint väder bara, det är ju inte helt säkert man får det där, inte som Thailand liksom. Men jag har varit på kanarie öarna 7 gånger och alltid haft fint väder så jag hoppas vi får det nu också. Om inte annat så är det ju ändå skönt att komma iväg. Bara vara jag, Alex och Devin en hel vecka, ska bli super mysigt!

 

Nu ska jag plocka ur diskmaskinen och lägga in en maskin tvätt och göra lite annan nytta. Kanske måla barnstolen en sista gång om jag hinner innan goungen vaknar. Ha det bra så länge! :)

Sitter här och väntar på att min lille son ska vakna. Han blir 4 månader idag och vi ska till bvc och mäta, väga och prata om mat. Nu när han blir 4 månader är det dags att börja med smakportioner. Det ska bli jätte kul att se alla miner och grimaser när han lär sig hur man äter och kommer underfund med vilka smaker han gillar och inte gillar. Vi har redan tjuvstartat lite i helgen och lät han smaka på morotspuré. Han verkade tycka det var både konstigt och spännande. Men det här med att svälja är INTE lätt, det mesta råkar den där förbaskade tungan putta ut igen.

 

Veckan som varit har faktiskt varit ganska jobbig. Han har ätit mycket mer på natten och efter vissa nätter har det känts som om jag inte sovit någonting alls. Igår var en sån dag, jag gick runt som i ett töcken på förmiddagen och kände mig jätte ledsen. Jag har verkligen förståelse och medlidande med dem som går in i depression när de inte får sova om nätterna för bebisen. Känslorna blir verkligen påverkade av sömnbrist. Men så illa är det inte för mig, jag får ju trots allt sova rätt bra för det mesta, tack och lov! De gånger jag inte får det räcker det oftast med ett leende från världens goaste unge så har man heeelt glömt nattens bravader :)

 

Nu börjar han knorra lite där inne i sängen. Han vill nog att mamma kommer och lyfter upp honom nuuu! :)

Snacka om att man har fått en helt ny syn på livet och nöjen sen man fick barn. I helgen skulle vi egentligen ha åkt på semester med Alex jobb till Köpenhamn. Men, på grund av stormen "Sven" blev den inställd eftersom det inte gick några tåg. Precis när vi skulle köra ringer Alex chef och meddelar att resan blivit inställd. Självklart blev jag besviken men faktsikt mest lättad. Jag har varit väldigt nervös inför denna resa. Nervös över att lämna bort Devin, över att vara ifrån honom så länge och även nervös över amningen, att den skulle förstöras. Dessutom resulterade det hela i att vi kunde följa med på julbordet på Stufvenäs i söndags istället för imorgon när vi egentligen tänkt åka dit. I morgon är det tisdag, vilket innebär babycafe och denna veckan skulle det vara lucce-firande där och det hade jag ju missat i så fall. Nu kan jag gå på det! :)

Som sagt, snacka om att ens världsbild ändrats när man helt plötsligt blir glad över att en resa till Köpenhamn blir inställd så man kan gå på lucce-firande på babycafe istället :P